//// Jossan Johansson.
Tänkte berätta lite om en skada jag har.. hoppas ni orkar läsa !!
Detta hände ungefär förra året i maj, vi spelade en seriematch mot Tyresö och sista minuten inpå andra halvlek kommer det ett friläge, jag rusar ut för att täcka av bollen och en tyresöspelare kommer med dobbarna före in i mitt knä, låg och storböla på planen, ni som inte spelar fotboll vet inte hur ont det gör att får dobbar på sig, herregud, kändes som man skulle dö, men jag låg där, fick knäet nerkylt, reste mig upp och skulle hämta bollen, kunde knappt springa men halvleken var snart slut. Allting blev bättre och när matchen var slut åkte vi hem.
Knäskadan har inte hindrat mig det året men nu i förra året så började jag känna smärtor på insidan av knäet ( där sofie också kände skador, fast dock hade hon ju på hela knäskålen också) men iallafall, vi åkte till vårdcentralen, han tryckte och kände på knäet och det vred av smärta inuti mig. Han sa att knäet var inflammerat och att jag skulle ta tabletter mot smärtan. efter en månad blev det fortfarande inte bättre så vi åkte till vårdcentralen igen, då tyckte dom att vi ksulle söka upp en sjukgymnast så det gjorde vi då. hon sa att hon inte kunde hjälpa mig fören hon visste vad det var så ingen hjälp fick jag från dom. Det gick några månader och nu i vintras när vi var ute och joggade med laget så vred jag till knäet när vi skulle springa i en kurva.
Jag stod där och böla och alla i laget hade sprungit i förväg så ingen hörde mig, jag stod och SKREK på min tränare och han hörde mig så han vände, vi ringde mamma och hon kom och hämtade mig. Vi åkte upp till astrid lindgrens barnsjukhus där jag skulle röntgas. Vi fick vänta i flera timmar men när röntgen var klar fick jag komma in till doktorn igen. Jag grät jättemcyket för jag var rädd att jag var tvungen att operera eller något som skulle kunna förstöra hela min fotbollskarriär, när vi kom in till doktorn sa han att det var en knöl i knäet, aha okej men det var ju inte så farligt tänkte jag, men knölen visade sig vara en tumör, ( typ cancer) , det var väldigt vanligt hos ungdomar men jag fick ju panik, jag hade viskat till mamma innan att om jag hade cancer så skulle jag kuta härifrån, typ springa för livet, men den här tumören var ju godartad så den kan inte sprida sig. Den var 3 centimeter lång och ligger innanför mitt knä.
Vi frågade om man kunde operera bort den eftersom den ligger mellan en benbit som inte växt till i mitt knä så den ligger och skaver när jag springer, men dom kunde inte operera.
Nu i vår åkte jag in på en magnetröntgen och kollade om det hade blivit bättre men hade fortfarande kvar tumören, dom gav oss papper på olika sjukgymnaster som var bra så nu har vi ringt till en jättebra sjukgymnast som hjälper mig att träna.
Det här kommer förstöra många år när jag spelar fotboll eftersom jag inte får springa långa sträckor, intervaller eller kuta. Så jag måste jogga tills det börjar göra ont sen så kan jag inte göra mer. Det här suger verkligen men ska göra allt jag kan för att inte tänka på skadan.
Hoppas någon orkade läsa ?
Kommentarer
Trackback
